Femtioårsjubileum som tennisspelare

1. 𝗝𝗮𝗴 𝗳𝗼̈𝗿𝘀𝗼̈𝗸𝘁𝗲. Du känner till ordspråket, ”Det är bättre att ha älskat och förlorat än att aldrig ha älskat alls,”? Det var verkligen ett kärleksförhållande jag hade med tennis – och har det fortfarande. Inga garantier för vinst eller pengar. Bara en rå ambition att bli så bra som jag kunde – utan skyddsnät.

 

2. 𝗠𝗶𝗻𝗮 𝗵𝗷𝗮̈𝗹𝗽𝗮𝗻𝗱𝗲 𝗵𝗮̈𝗻𝗱𝗲𝗿. Även om jag hade min egen beslutsamhet för att bli bra så hade jag många människor som hjälpte mig. Mina föräldrar, olika tränare, vänner. Jag kan till och med gå tillbaka längre i tiden – Billie Jean King – hon plogade vägen för många kvinnor – så att även kvinnor kunde ha tennisen som yrke.

 

3. 𝗟𝘆𝗰𝗸𝗮. En sådan längtan och en sådan nödvändighet att spela. Jag önskar det för alla att vara så uppslukad av något man älskar att göra. När tiden försvinner.

 

4. 𝗙𝗿𝗮𝗺𝗴𝗮̊𝗻𝗴 – 𝗲𝘁𝘁 𝘃𝗮𝗹𝘁 𝗽𝗲𝗿𝘀𝗽𝗲𝗸𝘁𝗶𝘃. Jag tänkte ofta att jag inte var framgångsrik för jag var bara rankades runt 100 i världen. Jag trodde att alla som hade en bättre ranking var framgångsrika. Jag hade fel.

 

5.𝗔𝗻𝗽𝗮𝘀𝘀𝗻𝗶𝗻𝗴𝘀𝗳𝗼̈𝗿𝗺𝗮̊𝗴𝗮. Under en lång tid försökte jag få en god hälsosam frukost i södra Italien. Min icke acceptans av deras frukostkultur – snabb espresso och croissant vid bardisken – gjorde möjligheten till en hälsosam frukost mer fjärran. Du måste älska det som är.

 

6. 𝗩𝗮̈𝗻𝗻𝗲𝗿 𝗳𝗼̈𝗿 𝗹𝗶𝘃𝗲𝘁. Det är kul att fortfarande besöka mina vänner i Houston, Los Angeles och Sonoma. Prata med min vän från Bend och chatta med tidigare spelare på fb. Spelare jag mött och familjer jag bott hos under mina 11 år som proffs.

 

7. 𝗗𝗲𝘁 𝘀𝗮̈𝘁𝘁𝗲𝗿 𝗲𝗻 𝘀𝘁𝗮𝗻𝗱𝗮𝗿𝗱 𝗳𝗼̈𝗿 𝗵𝗮̈𝗹𝘀𝗮. Jag rörde mig och andades. Hälsan jag fick för att hålla mig i form tog jag förgivet – nu är jag tacksam. Inget betyder något utan bra hälsa.

 

8. 𝗝𝗮𝗴 𝗸𝗮𝗻 𝘀𝗽𝗲𝗹𝗮. Jag kan göra de flesta bollsporter – även om jag aldrig spelat det förut. Inte med lätthet eller graciöst nödvändigtvis, men jag har ett försprång, för jag har en förståelse hur bollen rör sig.

 

9. 𝗝𝗮𝗴 𝗵𝗶𝘁𝘁𝗮𝗱𝗲 𝗺𝗶𝘁𝘁 ”𝗹𝗶𝘃 𝗲𝗳𝘁𝗲𝗿 𝗹𝗶𝘃𝗲𝘁” 𝗴𝗲𝗻𝗼𝗺 𝘁𝗲𝗻𝗻𝗶𝘀𝗲𝗻. Jag visste att ett bra mindset var en del av att bli bra inom tennis. Jag utforskade meditation när jag var 15 år och läste ”Lazy mans guide to enlightenment” och ”Out on a limb” medan jag var på Wta-touren. Jag älskar att förstå mer om vårt medvetande.

 

10. 𝗝𝗮𝗴 𝗸𝗮𝗻 𝗳𝗼𝗿𝘁𝗳𝗮𝗿𝗮𝗻𝗱𝗲 𝘀𝗽𝗲𝗹𝗮 𝘁𝗲𝗻𝗻𝗶𝘀. Jag älskar att spela tennis. Den fysiska utmattningen jag känner är som ingen annan sport. En ”all body” -rörelse. Tävlingsnerven finns kvar – på en rolig nivå. Tennis kan vara – om tillåtet – en fantastisk metafor för livet.

 

11. 𝗗𝗲𝘁 𝘀𝘁𝗼𝗿𝗮 𝘂𝗽𝗽𝘃𝗮𝗸𝗻𝗮𝗻𝗱𝗲𝘁. Jag är inte universums centrum! Jag lärde mig det snabbt – det var 4-6 juniorer som var bättre än mig när jag var junior – de fick mer uppmärksamhet från förbund och tränare. Även om det var tufft ibland – det fick mig att växa.

 

12. 𝗥𝗲𝘀𝘁𝗲 𝗶 𝘃𝗮̈𝗿𝗹𝗱𝗲𝗻. Jag såg så många platser när jag spelade pro tennis, kände energin i en stad och träffade människorna. Lågklass hotell i Rom och lyxrum i Palms Springs. Ibland var resandet hårt – att lämna familj och vänner – nu är jag tacksam.

 

13. 𝗖𝗼𝗹𝗹𝗮𝗴𝗲. Det var ett sätt att bli bättre i tennis på – och jag åkte till Usa. Jag älskade spela college tennis i Louisiana. Det lärde mig saker jag aldrig skulle lärt mig – om jag stannat hemma. Den södra kulturen, ett språk och vänner. Jag var rädd när jag landade på flygplatsen – oroad utan anledning.

 

14. 𝗕𝗮𝗿𝗰𝗲𝗹𝗼𝗻𝗮 𝟭𝟵𝟵𝟮- 𝗢𝗹𝘆𝗺𝗽𝗶𝘀𝗸𝗮 𝘀𝗽𝗲𝗹𝗲𝗻. Publiken skrek i cirka 2 sekunder när Sverige gick in på stadion – sen var det över. Stefan Edberg såg “fab” ut som flaggbärare.

 

15. 𝗖𝗼𝗮𝗰𝗵𝗶𝗻𝗴. Jag är mycket tacksam för att jag kan träna människor i en sport jag älskar. Både på tennisbanan men också utanför med mental träning.

 

16. 𝗔𝘁𝘁 𝗵𝗮 𝘁𝗮̊𝗹𝗮𝗺𝗼𝗱. Lägga till mer tålamod och värdera hårt arbete är det enda sättet att ha en chans att bli bra i nått. Du kan inte köpa det på Amazon och du kan inte hoppa över några steg. Det är en fullständig process – och inget är annorlunda i andra äventyr du vill bli bra på.